jag har inte bloggat på hur länge som helst, och tack vare maria blev jag påmind om det också.

Maria: snygg header du har!
Jag: åh, tack!
M: men vad har hänt?
J: vad?
M: med bloggen?
J: ja, vad?
M: DU BLOGGAR JU INTE!?
J: jahaaaa
M: mhm... "dyster min"

Dagen börjades med orientering. suck. Jag fattar inte vilken del av jobbigt jag inte fattade.
Jag var pigg och glad och ville börja direkt. Alla andra som var friska i måndags ville bara få det överstökat.
Vissa försökte tappert att slippa, men dom fick gå istället. Så vi började, inte så jobbig. Sen nerför.
Kunde. Inte. Stanna. Halt. Och. Lerigt. Inte. Kul. jag och Matilda skrek och försökte stanna.
Gully (smeknamn har ingen aniing om hur hans namn stavar) och Douglas (ingen aniing om stavningen hör heller) bara tittade på oss som om vi vore idioter, inga kommentarer om det, men vi klarade oss ner, utan lera.
Hade dock varit ganska kul om vi ramlade, för jag gissar att vi såg ganska roliga ut.
Men eftersom vi ändå gick nästan hack i häl med Douglas och Gully så tog vi sällskap med dom. Hitills hade jag liksom fortfarande inte fattat den jobbiga delen. Men sen tog vi en fjärde kontroll och vi var stolta över hur enkelt de varit. Vi kollade in mot stigen vi skulle gå och log, fortfarande inte jobbig. Då sa jag, jag skulle ha varit tyst, "jag tror det kommer att gå uppför" vi går tre meter och helt plötsligt har vi en gigantisk backe framför oss, "åh, helvete" är våran kommentar om den. Jag kollade flera gånger så vi inte hade missat en stig, hoppades att vi skulle slippa, men självklart inte, så vi satte igång, stannade vi varannat träd och tog luft. men vi tog oss upp och hittade nästa kontroll. Den femte. Sen väntar en lång och brant nerförsbacke, och vi längtar. Vi går på en stig innan vi hittar nästa kontroll som sitter halvvägs nerför backen. Vi springer dit och stannar för att  ta kontrollen. Då hör vi gruppen bakom oss, "titta! där är dom" längst upp i backen, ojojoj. Vi rusade ner för backen och jag och matilda får panik när det står en gubbe längst ner och vi kan inte stanna! vi skriker och väcker förmodligen hela kvarteret men han verkar inte höra, för han står kvar. Ett träd, jag måste få tag i trädet. Så jag har inget val. Jag springer rakt. in. i. trädet, rakt in i det. Men gully, douglas och matilda ser inget så jag fortsätter att springa och jag lyckas undkomma en krasch. Ja, visst kan våran klass vara lite komisk, ibland iallafall?
Den lektionen slutar med en skön dusch.

Annars har det inte hänt något speciellt hitills. Imorgon är det marken, årets höjdpunkt i vårat lilla samhälle.


Förlåt för det mil långa inlägget, hoppas ni orkade läsa.