Vet ni hur arg, förbannad, ledsen, sur, trött och besviken jag var på min klass i början av sjuan? Det finns inte ord att beskriva hur besviken jag blev på att alla klasser jag hört om var så grymma och så kommer vi här med rektorn på besök varannan lektion (nja, kanske inte) och lärarnas utbrott konstant. Nu får bara tanken av att om två år lämna denna klass föralltid mig att bli tårögd. Jag vill inte, jag vill inte ens lämna dom nu i två månader, samtidigt så vill jag ju slippa vissa då och då, men om en försvinner då försvinner en del av våran klass, en personlighet av dom 20 stycken olika vi har i våran klass. Hur jobbiga vissa än kan vara, så skulle jag inte vilja att dom slutade i våran klass (bara lappa till dom lite då och då). Jag skulle inte vilja byta klass för en sekund, vi kommer alltid vara grymma, nästa år, när vi går ut höstterminen, då har jag gått halva högstadiet, och det känns hemskt, för då vet jag att för varje dag/vecka/månad som går så har vi gått mer, än vi har kvar.

Nu skippar jag boken och håller mig social på datorn ett tag till, behövde skriva lite om våran klass, eftersom det snart är sommarlov, tyckte jag. Den är bäst & underbar helt enkelt! ;)